Hon skriver mörk slukarfantasy: ”Barn är medvetna om hemskheter i världen”

– Miranda är den skickligaste pärlfiskaren av alla och bestämmer sig för att bli den som hittar den mytomspunna pärlan ögonstenen. Det sägs att den som hittar ögonstenen aldrig mer behöver längta, då får man allt man någonsin längtat efter. Men om man bestämmer sig för att leta utan att hitta den, kommer man aldrig mer att sluta längta efter den, man blir besatt. Med i jakten får Miranda Syrsa som pratar i ett, och precis som Miranda blivit av med sin högra arm i en olycka med en roshaj.
Så beskriver Karin Erlandsson handlingen i bokserien som fångat mellanstadiebarnens hjärtan.

Den åländska författaren och tidigare kulturredaktören Karin Erlandsson är väldigt produktiv – även om vi inte läst så mycket av henne i Sverige tidigare. Debuten kom 2014 med romanen Minkriket, 2016 gav hon ut sin första deckare och sedan 2017 har hon skrivit fyra böcker som ingår i Legenden om ögonstenen (och ytterligare en deckare). I januari ges Pärlfiskaren och Fågeltämjaren, de två första böckerna i serien, ut på Bonnier Carlsen.

Böckerna är ganska mörka emellanåt. Hur hemsk tycker du att man kan vara i barnböcker?
– Det här är en fråga jag funderat mycket på. Särskilt den andra delen i serien, Fågeltämjaren, är mörk. Jag tror att barn mycket väl är medvetna om hemskheter i världen, och att inte bekräfta det i böcker är att både göra dem en björntjänst och att vara falsk. Jag har sneglat på Astrid Lindgren, hon vågade verkligen vara mörk då det behövdes.

Läs mer: Bokaktuella Kristina Ohlsson: ”Författaren måste gråta först”

Vilka teman jobbar du med i Legenden om ögonstenen?
– Längtan. Hur stark längtan är som drivkraft, hur längtan kan få oss att göra så mycket mer än vi trodde att vi orkade och klarade av. Men också hur destruktiv längtan kan vara om den går över till besatthet – och det är en smal linje däremellan. Då ser man bara vad man saknar och inte vad man faktiskt har.

Hur fick du idén till bokserien?
– Jag tog en skogspromenad en snöig vinterdag, det var alldeles knäpptyst i skogen och det var så kallt att snön gnistrade. Jag tänkte att det här inte är att gå i skogen, det är snarare som att gå under vattenytan, och det där som gnistrar är inte rimfrost utan pärlor på havsbotten. När jag kom hem skrev jag första kapitlet.

Missa inte! 5 moderna barnböcker i Astrid Lindgrens anda

Hur började du skriva?
– Jag har alltid skrivit, så där så att jag i skolan skrev små noveller om personerna i matteuppgifterna istället för svaret. Jag utbildade mig till litteraturvetare för att få läsa och skriva på arbetstid och har jobbat som journalist och kulturredaktör. Att skriva är det bästa jag vet, och så har det alltid varit.

Vad motiverar dig som författare?
– Jag behöver inte motivera mig. Jag får göra det roligaste som finns på arbetstid! För att få struktur på nöjsamheten gör jag dock upp scheman för hur många antal ord jag ska skriva per dag, det är en bra rutin som garanterar att jag blir färdig då jag föresatt mig. Det här kan man läsa mer om i min skrivbok ”Alla orden i mig”.

Hur är din egen relation till böcker och läsning?
– Passionerad. Jag blir lite sned i själen av att inte ha en bok på gång. Jag försöker läsa minst hundra böcker per år och gör ingen skillnad på så kallade barnböcker och vuxenböcker. En bra berättelse är alltid en bra berättelse. Jag vill läsa både nyutgiven litteratur och klassiker.

Tyckte du om att läsa som barn?
– Ja. Då jag inte läste lyssnade jag endera på någon som högläste för mig eller på ljudböcker. Då fanns inte streamingtjänster eller ens cd-skivor, utan jag lånade kassetter som lästs in för synskadade.

Vilka böcker var dina favoriter?
– Mästerdetektiven Blomqvist av Astrid Lindgren, Skuggböckerna av Maria Gripe, Den långa vägen hem av Cynthia Voigt, Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian och framför allt Merri Viks Lottaböcker. Jag läser alla med jämna mellanrum som vuxen också.