Läs ett exklusivt utdrag ur ”I döden för dig” före alla andra

Läs ett exklusivt utdrag ur Mian Lodalens ”I döden för dig”

Läs ett exklusivt utdrag ur Mian Lodalens ”I döden för dig”
Böcker

Läs ett exklusivt utdrag ur Mian Lodalens ”I döden för dig”

Nina sover utomhus på sin balkong i förorten Smultronkullen. På andra sidan balkongväggen finns Onni. Tillsammans utmanar de varandra i hur långt de kan gå i en dödlig lek. Läs ett utdrag ur I döden för dig av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter.

Av: Utanprofil

Nina sover utomhus på sin balkong i förorten Smultronkullen. På andra sidan balkongväggen finns Onni. Tillsammans utmanar de varandra i hur långt de kan gå i en dödlig lek. Läs ett utdrag ur I döden för dig av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter.

Det är mycket som inte står rätt till i Smultronkullen, men de flesta barn sover åtminstone inomhus. Det gör inte Nina.

Då och då kommer en pust av kyla som bara kan betyda att årstiden är på väg att skifta. Som kalla andetag blandas förhösten med sommardagens solvärmda fasad på balkongen. Nina drar sovsäckens dragkedja allt längre upp. Ansiktet är kallt men kroppen är varm. Det finns något skönt med kylan tycker hon. Den är mer förutsägbar än andra temperaturer. Är det kallt så är det kallt. Sommaren har varit nyckfull och nästan plågsamt skiftande. Balkongen har pendlat mellan att kännas som en äggkokare och fesljummen barnbassäng. När solen ligger på balkongen blir det extremt varmt, och värmen dröjer kvar även kvällstid. Nina välkomnar trots allt hösten. Det kommer att bli lugnare på gården också. Just ikväll finns dock inget som tyder på det. På en av balkongerna i huset mittemot har grannarna oväntat ställt till med kräftskiva. Nina reser sig upp och tjuvkikar över balkongräcket. En gul pappersmåne vajar i vinden på en uppspänd fiskelina. Gästerna har färgglada partyhattar på huvudet och haklappar runt halsen. De sjunger snapsvisor. Helan går ekar mellan husen. Det är mycket märkligt. Ingen har kräftskiva här, det har aldrig hänt förut. Och innan sällskapet tagit sig förbi eventuella snapsvisor brukar festerna ha urartat för länge sedan. Det går inte att låta bli att bli lite nyfiken på vilka de är.

Klockan är snart 12. Imorgon börjar skolan igen. Hon måste sova. Inte för att hon längtar till att vakna upp till höstens första skoldag. Utan därför att hon helt enkelt måste få mer mat snart. Enda meningen med skolan är just lunchen. Ett näringsriktigt mål mat med stadigt återkommande intervall, varje dag, samma tid.

”Psst.”

Det välbekanta ljudet från andra sidan betongen.

Hon ligger tyst. Stirrar ner mot hålet varifrån ljudet kommer.

”Psst, är du där?”

Nina hindrar impulsen att svara, så som hon med självklarhet gjort hela sommaren. Svarat honom så fort han andats vid hålet. Detta måste få ett slut nu. De kan inte fortsätta så här. Hon har inte orkat säga något, men det borde han väl fatta själv. Att det är nya regler.

Kanske gör han det, för nu öppnas balkongdörren, för att stängas lika snabbt igen.

Tänk om han hade mat. Nu ångrar hon sig nästan. Hon borde svarat honom. Sluppit en hungrig natt. Det är lättare att sova sedan han började hjälpa henne.

Missa inte! Saknar du ”Girls”? Här är 15 böcker som utmanar och chockerar

Inne i den varma sovsäcken lägger Nina händerna över bröstkorgen. Låter fingrarna leta sig ner i kratrarna mellan revbenen, för att fortsätta ner över magen som är platt och liksom buktar inåt. Underlaget känns hårt, trots dubbla liggunderlag. Betonggolvet var naturligtvis lika hårt i början av sommaren men nu är det värre. ”Jag är ett skelett” tänker Nina och börjar nästan fnissa över den bisarra tanken att det ligger ett skelett och försöker sova på en balkong samtidigt som grannarna sörplar och skålar i huset alldeles intill. Tänk om de visste att hon ligger här. Om balkongerna varit gjorda av genomskinligt glas hade festprissarna sett ett brunt jätteburr och två gröna, uppspärrade ögon sticka upp ur den marinblå sovsäcken. Kanske hade de rusat över. Ringt på. Sagt åt föräldrarna att genast ta in sin unge. Att det är för kallt för att ligga ute. Men i Smultronkullen lägger man sig inte i. Eller snarare, folk har fullt upp med sina egna liv, vilket sannerligen inte bara är av ondo. Och balkongens gråa, ogenomträngliga betong skyddar mot insyn.

För Ninas del spelar det faktiskt ingen roll. Hon är en sådan som inte syns, oavsett var hon befinner sig. Trots det stora, ostyriga krullet. Trots sina gröna, djurliknande ögon. Hon är en sån som inte behöver gömma sig i skolan för att komma undan.

Nina gruvar sig över att tiden bara går medan hon är klarvaken, men försöker fokusera på att hon snart kommer att äta. Klockan hinner bli ett innan någon annan granne tappar tålamodet och skriker ”reedam be heykalet!”

Nina har klasskamrater som talar persiska. Därför vet hon att det betyder: jag skiter på dig.

Nina ler nöjt.

Kanske är också spriten slut för nu tystnar de. En balkongdörr slås igen och Nina somnar till slut.

KÖP BOKEN HÄR

KÖP BOKEN HÄR

En sida till? Fortsätt läs!