Helena Willis: ”Alla barn ska känna igen sig i Lasse och Maja”

Varför älskar vi LasseMajas detektivbyrå?

– Det gör vi, tror jag, för att det är så kul med en värld som bara växer och växer men hela tiden är bekant. Det är härligt med alla kul människor som återkommer från bok till bok, till exempel  Prästen, Muhammed och Barbro, Dino och Sara på caféet. Men att det kommer nya i varje bok. Det är också en utmaning att försöka lösa själva mysteriet innan Lasse och Maja gör det. Leta ledtrådar och försöka lägga pusslet. Det är härligt att hänga i Valleby som är en snäll men samtidigt spännande plats. Och så är Lasse och Maja så vanliga att varje barn ska kunna identifiera sig med dem.

Hur har det varit att illustrera så många böcker om Lasse och Maja?

– Nu har vi gjort 26 böcker ihop, Martin Widmark och jag. Plus ganska mycket annat som pysselböcker, spel och pussel där jag tecknat Valleby-världen. Och det har varit väldigt roligt hela tiden. De är ju såna knäppgökar alla de som bor i Valleby. Det är ett halvgalet gäng som hela tiden är kul att hänga med. Och ju längre jag har umgåtts med dem desto mer vet jag om dem och därför blir det enklare att teckna dem. Samtidigt är det en väldig massa att hålla reda på. Det är ju drygt hundra personer som figurerat i böckerna hittills. Och väldigt många olika miljöer.

Har du några tankar kring hur böcker kan hjälpa barn med läs- och skrivsvårigheter? Hur tänker du som illustratör där?

– Bilderna ska vara både en beskrivning av det som står i texten, men också kunna bjuda på gömda ledtrådar och detaljer som inte står i texten. I våra böcker är logiken viktig. Det måste hänga ihop, det finns ingen magi eller så, utan allt skulle kunna hända. Därför är det viktigt det som både jag och Martin gör nämligen att repetera det som är viktigt. Jag gör det oftast med seriestrippar eller kartor. Den stora kartan och personpresentationen i början är alltid med och hjälper till att orientera läsaren. Jag försöker också vara generös med många, stora och detaljerade bilder som gör att läsaren känner att han eller hon kommer hyfsat snabbt fram i boken. Och att när boken är utläst kan känna att det var en hel, tjock bok!

Vilken är barnboksillustratörens största utmaning?

– När det gäller LasseMajas detektivbyrå är det just detta att vi hållit på så länge. Att jag måste se till att världen hänger ihop i alla böcker. Rent utseendemässigt. Jag går tillbaka och bläddrar i gamla böcker ofta för att kolla så att jag tecknar ”rätt” och ungefär likadant. Men sen finns det ju saker som vi barnbokstecknare tycker är extra svårritade så klart. Just nu håller jag på med en bok där det ska cyklas jättemycket, min värsta grej. Cyklar är hemska. Och som om inte det vore nog så  är det fotbollsspelande och en fluffig hund som jag också har stora problem med. En utmaning kan också vara att förvalta tonen i författarens text men inte glömma bort att lägga till sin egen. Att teckna bilder som känns rätt och med mycket känsla är inte heller lätt. Tro mig.

Berätta om den nya boken, Slottsmysteriet!

– Det finns ett slott i Valleby där greven Axel von Farsen bor. Han har, via en annons i Valleby Bladet, bjudit in Vallebyborna till en exklusiv chokladprovning hemma hos sig. Det är ett helt gäng som cyklar dit och speciellt Barbro Palm är väldigt förväntansfull. Hon ser jättemycket fram emot att få se det fina slottet och alla antikviteter. Det visar sig att greven äger en kakaoplantage som han vill att Vallebyborna ska investera pengar i. De flesta blir mycket sugna på att göra det. Grevens betjänt Floyd Nilsson tar fram kontrakten…

Vad hoppas du på för LasseMaja i framtiden?

– Vi har en massa olika planer för LasseMaja som vi hoppas ska falla på plats. Den som jag tycker vore allra roligast är att få göra Valleby som animerad film. Hur kul som helst vore det att se mina teckningar röra på sig och prata.

Vad läser du själv just nu?

– Jag har precis läst Malin Persson Giolitos Störst av allt. Och sen köpte jag just Barbro Lindgrens och Anna Höglunds Titta Hamlet som inspiration. Genial! Men exakt just nu läser jag noga, noga, ett bokmanus som jag ska illustrera. Och det är, tro det eller ej, inte LasseMaja!