Vilken var den första boken du läste?
Mannen med den rutiga rocken av Kjell Ivan Andersson var en tidig pärla. Den handlar om en man som går omkring med sin stora rock och delar ut saker till barn: pennor, fiskar, bilar, skor – allt i bjärta 70-talsfärger. Till slut får barnen också själva rocken att använda som tält. Fast det är nog tveksamt om boken hade funkat idag – en man som öppnar sin stora rock för att locka till sig barn … Men jag älskade den och ville också krypa in i det stora rocktältet. Kanske var jag fyra, sisådär, när jag fick den läst för mig.
Vad är din största läsupplevelse?
”Största” känns så avgörande. Jag bygger om frågan till ”stor läsupplevelse” och väljer Extremt högt och otroligt nära, av Jonathan Safran Foer. Här möter läsaren nioåriga Oskar, vars pappa befann sig i World Trade Center under 9/11. Det är en roman som tänjer på romanbegreppet genom att blanda fotografier, upprepningar, blankrader och visitkort med under- och överstrykningar. Som skriver text ovanpå text och fyller flera sidor med enbart siffror. En fantastiskt fängslande och kreativ bok, trots – eller tack vare – sina formexperiment. Den måste jag nog läsa om i sommar, känner jag plötsligt.
Vilken bok är perfekt för högläsning?
Två gånger har jag högläst Harry Potter-serien för mina barn. Det var ett tufft jobb, eftersom varje karaktär krävde sin egen särpräglade röst. På så vis är det väl en ganska förfärlig bok för högläsning, men jag kan inte låta bli att romantisera tiden som högläsare/amatörskådespelare. Minns särskilt hur hes jag blev av att harkla mig som Dolores Umbridge.