Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: "Tove hade alltid en speciell relation till öar" — Bokino
Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun:

Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: "Tove hade alltid en speciell relation till öar"

Lockande, full av löften om äventyr och oväntade vändningar. Ön har en alldeles särskild betydelse i Tove Janssons författarskap. Bokiño följde med hennes brorsdotter Sophia dit en blåsig sommardag.

Av: Johanna Stenius
Fotograf: Johanna Stenius och ©Moomin Characters™

Lockande, full av löften om äventyr och oväntade vändningar. Ön har en alldeles särskild betydelse i Tove Janssons författarskap. Bokiño följde med hennes brorsdotter Sophia dit en blåsig sommardag.

“Ön har många namn; ön, skäret, grundet, harun. Jag älskar sten: stup som faller spikrakt ner i havet och berg som man kan kliva upp på, att gräva upp stenar ur jorden och rulla dem ur vägen och när man låter större block rulla ner långs berget och ner i havet! När de dundrar iväg luktar det skarpt av svavel!
/ Tove Jansson”
Klovharun, sedd från fastlandssidan

Klovharun, sedd från fastlandssidan

– Lustigt, jag minns precis hur det var att sitta här och dingla med benen. Jag kände mig alltid så liten på den höga sängen, och lite uttråkad. Det slutade alltid med att man gick och simmade någonstans.

Sophia Jansson sitter på sängen i sin faster Tove Janssons hus på den lilla, lilla ön Klovharun i det yttersta havsbandet i den östnyländska skärgården i Finland. Huset byggdes på 1960-talet under övervakning av Tove och hennes livspartner Tuulikki Pietilä – och sedan tillbringade de somrarna här i mer än 30 år, fram till början av 1990-talet. De kom till ön i maj och lämnade den i september och hade helt enkelt en egen värld här med allt vad det innebar – helt annorlunda än de inbokade sommarveckor många av oss har i dagens välutrustade sommarparadis. Här arbetade de med stor frenesi, när de inte hade något annat stort projekt på gång. Kanske byggdes det ett vedlider av sten, kanske lades det nät eller badades bastu – en bastu som man kommer till genom att klättra ner i en lucka i golvet.

Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”
“Vi drömde om hur stugan skulle se ut. Rummet skulle ha fyra fönster, ett i var vägg. I sydost gav vi plats för de stora stormarna som rasar tvärs över ön, i öster får månen spegla sig i gloet och i väster finns en bergvägg med mossa och stensöta. Norrut måste man kunna hålla utkik för att se vad som kommer åkande och hinna vänja sig.”
“/Ur Anteckningar från en ö

– Man kunde undra, vad gjorde de här egentligen? Men sanningen är att en ö, hur liten den än är och även om det bara tar en minut att gå runt den är ett helt äventyr i sig, en värld. Det finns miljoner saker att upptäcka och göra i varje liten skreva, säger Sophia Jansson

Hon brukade komma hit som barn. Oftast i samband med att något eller någon skulle hämtas eller lämnas, och så varje år på Toves födelsedag den 9 augusti. Då var det stort kalas och blomsterkransar. Och som så många människor i Toves liv så har karaktärer i böckerna mer eller mindre löst baserats på henne – mest känd är nog barnet Sophia i Tove Janssons Sommarboken – en bok där även Klovharun förekommer.

“Jag kan dyka, sade Sophia. Vet du hur det är när man dyker?
Hennes farmor svarade: Visst vet jag. Man släpper allting och tar sats och bara dyker.
/Ur Sommarboken
Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”
Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”

Klovharun är en minst sagt utsatt ö, med nästan bara horisont runtomkring och som till stor del befolkas av sjöfågel som skyddar sina ungar. Den valdes med omsorg av ett par som helst av allt ville jobba i frid och ro och inte trängas med andra sommarfirare, som de gjort på sitt tidigare sommarnöje på en ö i närheten.

– För att två personer ska kunna bo på en så utsatt plats krävs liksom ett stort system runt omkring. Ibland blåser det ju så mycket att man inte ens kan gå i land.

Bland annat hade man sagt att om det verkligen var fara å färde skulle Tove och Tuuliki vifta med ett vitt lakan så att resten av familjen som hade sommarnöje på en ö längre in, men inom synhåll, skulle kunna komma till undsättning.

– Jag minns tydligt planen. Men jag tror inte att de någonsin viftade med lakanet, säger Sophia.

 

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä i sin båt under någon av alla somrar på Klovharun. Foto: © Moomin Characters™

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä i sin båt under någon av alla somrar på Klovharun. Foto: © Moomin Characters™

Själv tycker Sophia att det numera är en smula vemodigt att komma ut till Klovharun.

– Det är så tomt. Saknaden efter dem blir svår av att sitta här, man minns så mycket.

Det märks att hon själv gör en tydlig uppdelning mellan Tove Jansson som världsberömd författare och bildkonstnär, och den faster hon själv växte upp med. Och just den känslan av Sophias slutenhet runt Tove som människa och släkting gör ett starkt intryck: det förvandlar Tove Jansson från mytisk legend till en människa med konturer som helt enkelt levde sitt liv. Det, i sin tur, gör att besöket på ön och i huset känns märkligt privat och utlämnande trots att det nu är många år sedan hon och Tuulikki lämnade ön utan att se sig om.

“Den sista dan när Tooti städade i källaren hittade hon en av våra drakar från sextiotalet och tog ut den på backen. Bara för ro skull gav hon den lite fart i svansen och just då kom en vindil farande och tog draken med sig och den flög högt, rakt upp, och fortsatte långt ut över finska viken.

/Ur Anteckningar från en ö
Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”

Huset är i stort sett bevarat som det var, om än med lite färre saker framme. Vaxdukar har någon gång ersatts med nya, exakt likadana, vaxdukar. Sängöverkasten orangea som då. Kaffe- och kryddburkar står kvar i hyllorna, deras innehåll angett med Toves karakteristiska handstil. Från köksbordet, som också var Toves arbetsplats, ser man tre av husets fyra fönster (i alla väderstreck) och har den varma spisen precis bakom ryggen.

Det blåser ofta på Klovharun, inte sällan så mycket att det inte går att lägga till med båt. Ibland stormar det så att vågorna vräker sig över i princip hela ön och vedspisen får stänk av salt. Ändå är den lilla stugan märkvärdigt tyst och rofylld. Här satt de och jobbade sida vid sida, Tove vid köksbordet och Tuulikki vid skrivbordet.

– De var ju väldig energiska människor som jobbade mycket. Tuulikki satt ofta och klippte smalfilmer, jag minns hur hon tejpade och tejpade, säger Sophia.

Tuulikkis skrivbord

Tuulikkis skrivbord

Köksbordet som Tove jobbade vid

Köksbordet som Tove jobbade vid

Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”

Tove Janssons sena muminbok Pappan och havet kom också till på ön, något som är lätt att kunna föreställa sig även om det glittrande sommarvädret idag inte alls har samma vemod i sig som berättelsen om pappan som längtar, mamman som får nog och ett mumintroll som söker efter en ny trygghet på en enslig plats vid en fyr som kanske inte vill alla väl.

Nu är Mumintrollen ovanligt aktuella, eftersom förlaget Bonnier Carlsen i samarbete med Moomin Characters ger ut nya tolkningar av ett par av de klassiska berättelserna från Mumindalen, hittils har Sagor från MumindalenJulen kommer till Mumindalen och Mumintrollen och den osynliga gästen kommit ut.  Förhoppningen är att öppna muminvärlden för nya generationer läsare, och locka till att läsa originalböckerna, som nu har drygt 70 år på nacken. (Läs mer om det här)

Ur

Ur "Mumintrollen på hattifnattarnas ö" Illustration av Cecilia Heikkilä. ©Moomin Characters™

– Berättelserna om mumintrollen innehåller så mycket fantasi, kärlek, mod och vänskap – men även motgångar, kriser, faror och dramatik. Alla dessa upplevelser vill de ska komma fram till nya läsare, säger Sophia Jansson som också är ordförande och majoritetsägare vid Moomin Characters samt medgrundare av det finländska bokförlaget Förlaget M.

Böckerna släpps under hösten, med början i september. Och ön? Klovharun som ständigt drar nyfikna blickar till sig? Den ligger alltid där karg och lockande så klart, i smygande väntan på nästa äventyr. Det går att läsa om Toves och Tuulikkis liv där i den vackra boken Anteckningar från en ö, som de skapade tillsammans som ett slags sammanfattning när de redan hade lämnat livet på ön bakom sig, när de kände sig för gamla för att mäkta med det karga livet. Men kan man resa dit? Ja, det kan man faktiskt. Nu är det Pellinge hembygdsförening som äger och förvaltar den och håller öppet för besökare en vecka om året. Läs mer om det här.

Äldre bild av Klovharun. Det ser exakt likandant ut fortfarande. Foto: ©Moomin Characters™

Äldre bild av Klovharun. Det ser exakt likandant ut fortfarande. Foto: ©Moomin Characters™

Tove simmar på Klovharun. I bakgrunden syns Tuulikki Pietilä. Foto: ©Moomin Characters™

Tove simmar på Klovharun. I bakgrunden syns Tuulikki Pietilä. Foto: ©Moomin Characters™

Det kan hända att man blir tyst av att bo länge på tumanhand, i varje fall på en ö. Det man säger har mest bara att göra med vardagens gång och om vardagen går som den brukar säger man ännu mindre. När det blev för tyst gick jag ut på backen och om inte måsarna skrek halsen av sig hade man åtminstone vind och väder som höll liv, och nångång i absolut bleke kunde man lyssna sig till det omärkliga oavbrutna skeendet nere på marken, under rönnen eller verandabryggan och isynnerhet på natten. Och i dimma ropade båtarna.

/ Ur Anteckningar från en ö

Nyckeln hänger alltid på en krok ovanför dörren.

Nyckeln hänger alltid på en krok ovanför dörren.

Sophia Jansson och Bokiños Johanna Stenius.

Sophia Jansson och Bokiños Johanna Stenius.

Tips!

Här kan du höra Tove Jansson själv läsa sin bok Sommarboken.

Med Tove Janssons brorsdotter Sophia på Klovharun: ”Tove hade alltid en speciell relation till öar”

Läs mer