Moa Herngren: "Jag gjorde själv livsfarliga grejer som ung"

Hej Moa, din nya ungdomsroman handlar om en My som hamnar på glid när föräldrarna sticker iväg med sina nya kärlekar. Vad händer henne?
– Väldigt mycket, haha. Ni kommer SAKNA MIG! är lite av en roadmovie där vi får följa en ung tjej på rymmen och de olika världar som hon möter. My försöker hitta ett sammanhang, skapa sig ett eget liv och bli vuxen fast hon inte är vuxen ännu och det blir ganska tufft. Hon träffar människor som utsätter henne för svåra prövningar samtidigt som hon försöker hitta sin egen identitet. Hon prövar gränser och försöker sätta sina egna. Jag försöker skildra övergången mellan tonårsliv till vuxenliv som jag tror dom flesta är med om i någon form. Vem kan man lita på och vem är man och vem vill man vara? Fast i Mys fall blir situationen ganska extrem eftersom hon slungas ut alldeles för tidigt i samhällets utkanter.

Man tänker lite på Barnens ö av PC Jersild. Varför ville du skriva den här boken?
– Både boken och filmen Barnens Ögjorde väldigt stort intryck på mig som ung och den har absolut funnits med i bakhuvudet som en inspirationskälla. Jag själv lekte mycket med tanken att rymma hemifrån när jag var tonåring, men vågade aldrig ta steget och jag tror inte att det är ovanligt att man har såna fantasier. Jag ville undersöka vad som skulle kunna hända om My vågade göra det och skildra perioden av ”trial and error” när man försöker börja ett vuxenliv. Det kändes också som en naturlig fortsättning för My när hon kom hem efter förra boken från sitt år i USA och hennes respektive föräldrar hade skaffat varsin bonusfamilj. Som tonåring i det läget tror jag det är lätt att känna sig utanför, i synnerhet om föräldrarna börjat om på ny kula med småbarn. My känner att ”ni vill bli av med mig”, då drar jag istället ”så slipper ni mig”.

Att vara ung, tro att man är odödlig och faktiskt råka rätt illa ut – är det något du känner igen från det verkliga livet?
– Jag åkte till USA som utbytesstudent när jag var sexton år, vilket min första bok om My handlar om. Sen flyttade jag till London när jag var nitton och bodde själv där i fyra år och jobbade. Även om jag inte alls var lika utsatt som My så var den där krocken med vuxenvärlden stundvis ganska brutal och båda de perioderna var väldigt händelserika och lärorika för mig. Att tro att man kunde lita på vissa människor som visade sig ha helt andra uppsåt, till exempel, men också att lära sig lita på sig själv och var ens egna gränser går. Jag känner också igen odödligheten. Egentligen är det ett mirakel att jag fortfarande är vid liv med tanke på alla korkade och livsfarliga grejer jag gjorde och situationer som jag försatte mig i. Men förhoppningsvis fick jag en del bra stoff med mig till mina böcker.

Vad är ditt tips till unga idag, när det kanske skaver i hjärtat?
_ Att våga prata om hur det känns och inte bära allting själv inom sig. Det är så otroligt lätt att tro att man är ensam i världen och att man måste ta hand om allt själv. Även om man kanske inte alltid kan prata med sina föräldrar så kanske man kan hitta en annan vuxen, en kompis eller en mor- eller farförälder – som kan stötta?

Läs ett längre utdrag ur Ni kommer SAKNA MIG!